http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2236244

Flera år har gått sedan vi blev drabbade av det värsta jag varit med om. Det var så fruktansvärt för att det inte var något jag trodde kunde inträffa. Jag hade full tillit till det svenska läkarväsendet och i alla fall trodde jag att de flesta fall som lagväsende, polis och social hade hand om slutade lyckligt på så sätt att utgången var rättvis. Det jag fick reda på när vi drabbades var så skrämmande att jag plötsligt såg mig mitt inne i en mardröm som bäst kan beskrivas som en berättelse av Kafka.

http://pippigruppen.wordpress.com/

I många år har vi hoppats på förändring för de oskyldigt drabbade. En del av oss har inte blivit så drabbade eftersom vi fått behålla barn och en del av oss har till och med sluppit rättegångar, något vi aldrig vågade tro på.

Men varför vågade vi inte tro på detta?

-Vi hade hela läkarkåren emot oss, de av oss som vågade söka stöd och hjälp av andra läkare, en sk "seccond opinion" fick inget gehör. Att gå emot MIO-gruppen, som anses vara landets experter, var att gå emot kollegor man riskerade att behöva hjälp av eller kanske stöta på på någon fest. Astrid Lindgrens sjukhus hade dessutom de verktyg man ansåg sig behöva för att bedömma huruvida ett barn blivit misshandlad eller ej. Läkare som inte hade gjort detta till sitt specialområde hade inte tillräcklig kunskap, tänk er själva att behöva ta till sig kunskap om något så fruktansvärt på fritiden!

-Ämnet är oerhört tabubelagt. Det sägs att det svenska samhället saknar tabun men jag tror att följt av alkoholism och kvinnomisshandel så är barnmisshandel det största och det med all rätt. Men vi oskyldiga som drabbas av läkarnas stämpel har därför ingen att vända oss till. Vilka skulle du våga vända dig till om en auktoritet pekade ut dig för detta fruktansvärda?

-När det gäller tabubelagda ämnen faller människor lätt in i enkla antaganden och förklaringar, så även här. För en av diagnoserna för misshandel, SBS, krävs tre bevis. Tyvärr tycks modern grundlig forskning tyda på att alla dessa tre symptom kan orsakas av sjukdomstillstånd, i USA har hundratals människor fått nya dommar på grund av denna forskning. Mer kommer så småningom under kategorin diagnoser.

-Läkarna hos MIO och liknande inrättningar runt om i landet har inte bara auktoriteten att avgöra om ett barn blivit misshandlat eller ej, de sitter också med hos rättsapparat och social som ENDA sakkunnigt stöd under utredning och har hittills också varit de ENDA experter som har gjort rättsintyg i ämnet. För de som inte varit med om denna mardöm, rättsintygen är de som rättsväsendet använder för att väcka åtal och hittils de enda bevisen som krävts för att DÖMMA någon skyldig till detta brott. Om någon instans någon gång har varit jävig så är det dessa.

Detta börjar så sakteliga förändras. Första steget är taget och vi oskyldigt drabbade hoppas och ber om att en rättvisare bild över detta ska komma upp i media. Vi är många drabbade. Precis som Lina Davidsson så modigt säger, detta är toppen på ett isberg. För hur skulle vi våga tala om detta när inget stöd funnits synligt i media från expertis?

Med denna blogg hoppas jag kunna berätta delar av min historia. Ännu vågar jag inte berätta hela, inte bara för min skull utan också för mitt barn. Jag vill att mitt barns liv ska vara som om detta aldrig hade hänt. Jag vill ge hennom möjligheten att få det liv jag önskade att hen skulle få när hen föddes. Tids nog kommer ni att läsa om alla skäl till varför det inte har blivit så de första åren, för min vilja är att någon ska veta hur det är här "på andra sidan" dessa fruktansvärda anklagelser. Men hennoms liv ska inte behöva präglas av identitetskriser och annat som skulle kunna följa vetskapen om allt detta. En vacker dag är hen en vuxen människa med en stark självidentitet och då kommer jag att berätta allt med hull och hår. Visst kanske det sårar att inte få veta allt under uppväxten men då kommer hen vara mogen nog att förstå varför också.

Ni som är oskyldiga och drabbade, våga höra av er till mig och till pippigruppen. Vi kan inte göra mycket men jag hade behövt stöd när vi genomgick vår Kafka-tid. Berätta er historia. Tillsammans kan vi göra mer än ensamma.

Min mailadress är oskyldigtanklagad.barnmisshandel@mail.com

Tack för er tid!